Tips & Trix.

Att ge konstruktiv kritik – Din spegling får andra att växa

Du har hört det förut – bildens mening sitter i betraktarens öga. Utan en mottagare är en bild inte mer än ett papper med bläck eller en hoper pixlar på en skärm. Resultatet av en bild är den tanke eller känsla som uppstår hos en människa som betraktar bilden. Det är målet, inte bilden i sig.

Det är just för att all bildupplevelse är så subjektiv som bildkritik är så viktig i en bildskapares utveckling. Utan återkoppling från andra är upphovsmannen helt hänvisad till sina egna associationer, tankemönster och sin nuvarande kunskapsnivå. Då är det lätt att köra fast. Kritiken är en väg framåt.

Men all kritik är inte fruktbar, och all kritik syftar inte till att vara ett stöd för utveckling. Det finns många skäl – både medvetna och omedvetna – för människor att ge kritik:

• För att berätta något om sig själv. (Jag för min del har aldrig förstått vad folk ser i naturbilder.)
• För att underhålla. (Om du bara ska missa en utställning i år, låt det bli den här.)
• För att visa vad man själv kan. (Själv skulle jag lagt huvudmotivet i en av gyllene snittets skärningspunkter, det anses allmänt vara en mer harmonisk komposition.)
• För att skaffa vänner. (Fantastiskt resultat som alltid, du är så otroligt duktig. Jag fattar inte hur du gör.)
• För att trycka ner och såra. (Inte för att vara taskig, men min femåring tar bättre bilder än så här.)
• Och så kan man slutligen ge det som brukar kallas konstruktiv kritik. Den har som enda syfte att hjälpa någon annan att bli bättre. Kritikern blir medskapande.

Kritik visar vägen framåt

Konstruktiv kritik syftar att leda framåt. Den kan ta upp både negativa och positiva synpunkter så länge den lämnar upphovsmannen med en känsla av att det finns möjlighet att arbeta vidare. Kritik som mynnar ut i en känsla av bedrövelse och hopplöshet kan inte kallas konstruktiv. Det är inte heller konstruktivt att slå fast att allt är perfekt och att vidare utveckling inte är nödvändig. Konstruktiv kritik är alltid bra kritik, oavsett den har mycket eller lite att anmärka på. Det är inte andelen positiva respektive negativa synpunkter som räknas.

Om du vill ge ett genuint bidrag till utveckling genom kritik måste du alltid utgå alltid från kreatörens förutsättningar. Innan du formulerar kritiken måste du göra klart för dig vilket behov skaparen har av din kritik, var du kan hjälpa bäst.

Hur du bestämmer dig för vad din kritik ska innehålla

1. Hitta bildens story. Vad vill bilden säga? Till exempel: “Min valp är söt.” “Det är vemodigt att åka bil.” “Flickan har ett stort själsligt djup och är plågad av svåra tankar.” “Naturen är vacker.” “Naturen är farlig.” Det finns även bilder utan story. Då rör det sig ofta om raka avbildningar: “Det här är en tussilago. “Så här ser mitt barnbarn ut” (och du som kritiker kan inte avgöra om upphovsmannen tycker att ungen är söt eller ful).

Var medveten om att allt inte går att formulera i ord. Bild och ord inte är samma språk, inte samma sätt att kommunicera. Även om du slår fast att bilden vill säga ”Hunden är söt”, så räcker inte alltid det. Bilden är något annat än orden. Varje bildelement – färger former, detaljer i bakgrunden – leder tankarna åt så många olika håll. Söt kan vara tufft söt, sockersöt, fulsöt och så vidare. Det finns fler sätt för en valp att vara söt på än ord som beskriver söt. Även om du är van att ge bildkritik så kan du uppfatta teman i bilden som är svåra att beskriva.

2. Avgör hur tydligt storyn går fram, eller hur stark signalen är i förhållande till bruset om du så vill. Brus är alla de inslag i bilden som inte bygger upp den story du tycker dig uppfatta, till exempel ovidkommande eller motsägelsefulla detaljer i bakgrunden. Eller hårt ljus till en mjuk story. Eller starka, intensiva färger till en bild vars budskap handlar om mildhet. Tänk inte på hur det “borde ha varit!”, utan gå bara på vad du tycker om det som faktiskt är. Vilka delar av bilden förstärker storyn och vilka delar försvagar den?

3. Är bilden trovärdig? Känns den övertygande? Det kan vara ett svårt koncept att greppa, för uppenbart arrangerade bilder kan se väldigt övertygande ut i meningen att de känns uppriktiga och äkta. Samtidigt kan rena snapshots vara så uppenbara i sina budskap att de ändå inte går fram. Det är svårt att sätta upp några tydliga regler för hur trovärdigheten ska bedömas. Kanske är den bästa liknelsen att jämföra det med teater: Ibland kan du se en pjäs som känns angelägen och stark trots att du är fullt medveten om att allt bara är ett skådespel. Andra gånger kan skådespelarnas sätt att röra sig och läsa sina repliker göra att du aldrig kommer in i föreställningen.

4. Tänk analytiskt. Sammanfatta dina iakttagelser och åsikter för dig själv och försök att ringa in vad i bilden som får dig att tycka som du gör. Ägna större intresse åt det som är allmängiltigt än åt sådant du uppfattar utifrån privata preferenser. Det är inte så intressant för upphovsmannen att veta att en bild landar bra hos dig för att den påminner dig om ett specifikt, barndomsminne. Lyft blicken.

Hur du formulerar kritiken

• Ge bekräftelse. Se verket ur upphovsmannens ögon och visa att du förstår vad han eller hon försökt att åstadkomma. Du bör alltid säga vad du uppfattar som mest positivt med bilden, men du måste inte nödvändigtvis säga något dåligt. Om du har en invändning som “är marginell” eller “egentligen inte spelar någon roll”, så hoppa över den.
• Linda inte in negativ kritik. Det är viktigt att du kommunicerar rakt. Dina ord ska begripas utan omtolkning. Avstå också från överdrifter. Förstärkningsord behövs sällan. Skriv inte: “fruktansvärt dåligt”. Skriv istället: “dåligt”.
• Så alltid ett frö till utveckling. Syftet med konstruktiv kritik är att hjälpa upphovsmannen att komma framåt i sitt arbete, därför är det viktigt att peka på en dörr till nästa steg. Detta kan du göra utan att ge negativ kritik. Även om du slår fast att en bild fungerar bra kan du ställa frågan hur man skulle kunna renodla tanken ytterligare, hur motivet skulle sett ut ur en annan vinkel eller hur bilden gjort sig med en annan typ av bildbehandling.
• Blanda inte samman kritik och undervisning. Ge inte facit till hur man skulle gjort. Säg inte: ”Du borde använt en större bländare.” Säg istället: ”De många skarpa detaljerna i bakgrunden drar intresset från huvudmotivet.” Annars lyssnar mottagaren bara på hur du beskriver ”rätt” sätt att ta en viss typ av bild. Bildkritik handlar om att utveckla sitt seende. När bilden är genomgången och kritiken avslutat så kan man gå in på arbetsmetoder som kan vara till hjälp vid ett nytt försök. Men ta inte ifrån upphovsmannen den kreativa processen.

(Skrivet av Göran Segeholm)
______________________________________________________________________

SPAM-KOMMENTARER:

Många av era kommentarer klassas som ”spam” och publiceras inte med en gång utan lägger sig i en ”spam mapp”. Det som blir problem (tror jag) är att ni lägger in en kommentar till, och kanske en till 🙂

Det är förståeligt, för runt om i bloggvärlden strular det med kommentarer. Men om ni gör det blir det svårt för mig eftersom jag måste välja en av era kommentarer och kasta de 3-4 andra, det gör att Spamfiltreringsprogrammet  uppfattar ert IP-nummer som spam och blockar/spärrar er för kommentarer nästa gång igen.

Så gör så här: Lämna en kommentar – visas den inte direkt så vänta tills jag har godkänt den för Spamprogrammet, så skall nog ert IP-nummer kännas igen som ett icke spam av Spamprogrammet Akismet nästa gång.

___________________________________________________________________________

STOR-KLICKBAR-BILD:

Ni som har WordPress bloggar, och inte kan klicka på era bilder så de visas i full storlek. (Som man kan ex. i Blogger)

Kolla bilden här, när ni lägger in en bild så se till att klicka på knappen ”Filadress” då läggs en rad till precis över. Nu läggs det till en kod med bilden som gör att om en besökare klicka på din bild så visas den i full storlek. Gäller givetvis bara om bilden du lägger in är storre än ca 450px. Klicka och testa och se hur jag menar:

___________________________________________________________________________

LÄNKA DIREKTLÄNKEN:

Enklaste sättet, tycker jag, är att man klickar på rubriken i sitt eget inlägg (så att det bara är den som är framme på sidan plus eventuella kommentarer), sedan klicka uppe i adressfältet så att hela adressen blir markerad. Kopiera (ctrl+c) och sedan skriva i namn som vanligt i Mr Linky och i länkrutan klistrar man in adressen man nyss kopierat (ctrl+v).

En del har så att det underst i inlägget står ”permalänk”, den kan man oxå klicka på och då får man fram samma adress som ovan i adressfältet och gör likadant.

Tanken med direktlänken är att, när det har gått ett tag och man kanske vill gå tillbaka och kolla på äldre bidrag, kommer man direkt till det inlägget. Istället för att komma till bloggens startsida och måsta leta sig fram till just det bidrag man skulle vilja kolla på.

Om jag förklarat luddigt får ni gärna fråga. Bara skriv en kommentar, så ska jag försöka förklara bättre… 🙂

Annons